Det är riktigt att högre utbildning inte garanterar någon anställning och att vi lever i ett samhälle där digital utveckling, med AI i spetsen, blir alltmer dominerande i arbetslivet. Det många däremot inte inser är att AI-utvecklingen faktiskt medför ett ökat behov, inte minskat, av personer med kvalificerad kunskap om texter, logik och argumentation. Som professor i retorik tänker jag att en utbildning i humaniora kanske inte så dumt ändå.

Enligt den amerikanska filosofen Ángel Pinillos måste du förstå vad för slags text AI producerar för att kunna använda AI på ett bra sätt. Lägga märke till var argumenten glappar. Du måste se när ett stycke text låter självsäkert men egentligen duckar för frågan – eller missförstår den.

Den brittiska journalisten David Hoodhart använder begreppen ”hjärna, hjärta, hand”. Han menar att samhället har gett ”hjärnan”, alltså intellektuell förmåga, för hög status, medan praktiska yrken (hand) och omsorgsyrken (hjärta) har nedvärderats. Också här i Sverige anser en del debattörer att vi övervärderar akademiska färdigheter på bekostnad av praktiskt arbete och vårdyrken. De förespråkar mindre av högskoleexpansion och en av-akademisering av yrken där högskoleutbildning inte nödvändigtvis behövs.

Men även om utbildningspolitiken vill styra utbudet av utbildning med samhällets bästa för ögonen kapas ibland diskussionen av dem som vill driva en hårdare argumentation. De målar upp en bild av universiteten som problematiska, med en världsfrånvänd vänsterideologi, starkt influerad av genusteori och diskursanalys, som bildar en bas för forskning och undervisning. Den levereras sedan som giltig kunskap till resten av samhället och indoktrinerar våra unga. Här skapas en polariserad konflikt mellan en cynisk, universitetselit och de mer jordnära arbetsgivare som erbjuder unga människor bättre möjligheter som praktiker.

Jag tycker att politikerna missar en viktig sak: Vad skulle den unga generationen, med en unik och bred erfarenhet att AI-chattar, TikTok och andra sociala medier, kunna åstadkomma med en humanistisk skolning, där de får utveckla sin förmåga att läsa, analysera och tolka text på ett kvalificerat sätt?

Den som har tränats i att läsa noggrant och skriva med exakthet är, just nu, år 2026, mer användbar i nästan alla kunskaps- och arbetsrelaterade sammanhang än den som inte har det, enligt Pinillos. Det är inte en förutsägelse om framtidens arbetskraft. Det är en observation om dagens.

Politiken strävar efter att fylla på arbetskraft där den behövs. Det är förstås bra att se vilka kompetenser som bör öka i ett samhälle. Det behövs säkert fler praktiska utbildningar. Men jag gillar inte retoriken som ställer olika utbildningar mot varandra. Fler praktiker behöver inte innebära färre humanister.

När utbildningsvägar och yrken sammanfattas med ”hjärna, hjärta, hand” vinner man en del, men förlorar annat. Det är lätt att förstå poängen och att komma ihåg. Så fungerar den politiska retoriken med fyndiga begrepp och slogans som fångar en åsikt eller tidsanda. Men man bygger också in onödiga konflikter. Vi behöver vara uppmärksamma på eleganta förpackningar av politisk styrning.