Västerås stadshus med sina fasader av svandalsgranit och sitt koppartak och kampanilen som mäter 65 meter, en mer än Aseatornet, byggdes i etapper mellan 50-talet och sent 80-tal.

Fullmäktigeflygen mot Fiskartorget togs i bruk 1963. Sedan dess har den tjänat som centrum för det lokala självstyret, det gäller särskilt den stora salen mot Vasaparken där fullmäktige inledde sin nya mandatperiod efter lunch på måndagen. Solen bröt igenom ungefär samtidigt. Lyste på lindarna och bokarna och hästkastanjen som ännu inte gått i gult.

Under Kaisa Melantons väldiga väv i ull och lin tackade nya ordföranden Solveig Nilsson (S) för förtroendet och gick igenom formalia. Mycket formalia, som alltid när en ny mandatperiod börjar. Valärenden ska avhandlas, revisorer väljas, ersättarnas tjänstgöringsordning fastställas, nämndernas ledamöter ropas upp och godkännas.

(Andäktig stämning i bänkraderna och på åhörarläktaren, nästan full, men stigande sorl i pauserna. Som vid en OS-invigning, ungefär, råder förväntan och otålighet samtidigt.)

En bit in kommer nyheten att talmannen i riksdagen bett Elisabeth Thand Ringqvist (C) att undersöka möjligheterna att bilda regering ”i mitten”. Det är nästan på dagen 50 år efter att Thorbjörn Fälldin blev statsminister 1976.

Thand Ringqvist lovar att föra diskussioner med de andra partiledarna, men säger att hon inte har för avsikt att bilda någon regering, vilket alla redan vet. Den politiska teatern i Stockholm fortsätter.

I Västerås hade Solveig Nilsson egentligen bara ett medskick till ledamöterna i fullmäktigesalen: ”Gör inte stadshuset till en arena för rikspolitiska debatter som inte hör hemma här”. Detta är den lokala demokratins boning, där åsikter ska brytas och kompromisser formas, som på ett torg. Alla har ett ansvar att lyssna på andra och föregå med gott exempel, det är deltagardemokratins grundregel.

Hon belyste därmed omedvetet men på ett intressant sätt den amerikanska statsvetaren Yuval Levins viktiga distinktion mellan ”formativ” (karaktärsdanande) och ”performativ” (varumärkesbyggande) demokrati.

Den senare är ett slags skådespel, ungefär som i riksdagen just nu.

Den förra bygger demokratin underifrån, som i Västerås på måndagen.

På Fiskartorget ställde ledamöterna upp för fotografering.

Över Svartån stod solen i ett dis.