Jag har jobbat som mellan- och högstadielärare i 26 år och det är svårt att blunda för sambanden jag ser, trots att de gör mig uppgiven.

Många pratar om ”stöket i skolan” som har eskalerat de senaste åren. I skolan ser vi allt fler elever som har svårt att sitta still, lyssna fokuserat och engagera sig i skoluppgifter.

Det som gör mig uppgiven är insikten att det som skulle göra skillnad för arbetsron i klassrummet, i mångt och mycket ligger utanför skolans kontroll.

Jag har en vädjan till alla föräldrar; begränsa skärmtiden hemma för ert barn och för er själva som förebilder, läs för, och samtala med era barn, samt stimulera dem att röra på sig.

Om skolan får hjälp av er föräldrar med detta, så tror jag att vi som arbetar i skolan får en chans att jobba med den nödvändiga utvecklingen av skolan i stället för att varje dag släcka eldar som uppstår som följd av många barns ännu otränade förmågor.

Desillusionerad lärare