De lovar mer objektiva rekryteringar, men får arbetssökande att känna sig som datapunkter. När SvD:s reporter testar sig för sitt eget yrke blir resultatet nedslående. Varför fortsätter arbetsgivare omfamna de utskällda rekryteringstesterna?

Frågan träffar rätt. Bara någon sekund efter meddelandet skickats börjar SMS-bubblorna dansa.

”Jag vet inte om jag fick göra några personlighetstest. Jag vet knappt om jag är en person längre. Jag identifierar mig numera som en prick i en matris”.

Min, visserligen teatraliska, vän har varit arbetssökande i ett halvår.

När jag undrar om han fått göra några personlighetstest som en del av anställningsprocessen är det som om hans fördämningar brister.