På väg till ett föräldramöte, i höjd med Hamnmagasinet, ser jag en gammal valskylt ligga och guppa i Svartån.

Den har fastnat på ett ovärdigt vis, som att den surrats fast i kajen med hjälp av tång, gamla tampar och allsköns guckelimuck.

”Jag röstade nej till den här skiten” står det på skylten.

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Ovanför, på kajkanten, studsar något runt som ser ut som en blandning mellan tilltufsad fiskmås och amputerad katt i mullet-frisyr. Den har en gammal blöja i näbben. Det är en sorglig syn.