Inbäddat innehåll

Innan Simona Mohamsson (L) slog igenom brett som personen som helst kramar Jimmie Åkesson (SD) så gjorde hon ett försök att etablera sig som politiker. Och sloganen för hennes politiska program var att ”klassresan börjar i skolan”.

I sitt riksmötestal i april sa Mohamsson att skolan är ”det viktigaste verktyget för ett mer rättvist samhälle”.

Det är en vacker tanke. Ge barnen en bra skola, låt dem anstränga sig och riv hindren i deras väg. Sedan ska det inte spela någon roll om man växer upp bland arbetslösa eller har superrika föräldrar.

En ny studie från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, visar hur. Forskarna har följt drygt 12 000 studenter vid Copenhagen Business School. De som hade gått i samma övningsgrupp hamnade betydligt oftare på samma arbetsplats senare i livet.

Men det riktigt intressanta händer högst upp. För studenter med pappor i den rikaste procenten spelade det stor roll vilka de pluggade med.

Ju fler studiekamrater som själva kom från samhällets ekonomiska toppskikt, desto högre blev deras inkomster senare i livet. Bland studenter som inte kom från den allra rikaste procenten fanns inget liknande samband.

Det verkar inte heller bero på att de rikaste studenterna klarade utbildningen bättre. Forskarna hittar inga tydliga skillnader i betyg eller examen.

Däremot hamnade de oftare i välbetalda yrken och på företag med höga löner. Den som bytte till ett företag där en tidigare gruppkamrat redan arbetade hade dessutom omkring 6 procent högre lön.

Forskarna kan inte slå fast att kontakterna i sig gav den högre lönen. Men resultaten pekar på att nätverken kan göra det lättare att få tillgång till bättre betalda jobb.

Att tillhöra de övre skikten handlar inte bara om att man har pengar på banken, bor i jättevillor och har semesterhus både här och där. Klass handlar också om vilka människor du omger dig med. Vem som tipsar om ett jobb, rekommenderar dig, öppnar en dörr för dig eller berättar vem du ska snacka med.

I sig är det ingen nyhet. Dagens politiker, företagsledare och andra makthavare har inte sällan föräldrar som varit politiker, företagsledare eller andra makthavare. Det vi betraktar som meriter går tydligen i arv. Lustigt!

Trots avskaffade privilegier och årtionden av socialdemokratisk utjämningspolitik så kan samhällets etablissemang, i generation efter generation, försvara sina positioner och sin makt. Vi säger att vi vill ha social rörlighet men ändå kan bankchefens barn, barnbarn och barnbarnsbarn räkna med ett liv i societeten. Och för städerskans barn väntar alltför ofta skurhinken.

Paradoxalt nog tycks politiskt prat om vikten av meritokrati tillta när den sociala rörligheten avstannat. Hyllandet av meritokratin, hävdar Harvard-professorn Michael Sandel, har skapat ett samhällsklimat där man öppet kan se ner på människor utan fina titlar och positioner (de har ju inte ansträngt sig!).

På så sätt rättfärdigas vår skriande ojämlikhet. Om vi intalar oss att alla människor får möjlighet att klättra så högt de kan på samhällsstegen så är det rättvisa nog.

Visst har Simona Mohamsson rätt när hon säger att utbildning är avgörande för ens livsresa. Men en bra skola kan inte ensam kompensera för ett samhälle där pengar, bostadsort, familjebakgrund och nätverk fortfarande spelar roll.

Inbäddat innehåll