En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-07-29 09:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/stahlis-latar-utan-sax-for-stockholms-bast-jazzande-tax/

Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.

• Följ dina intressen
• Nyhetsbrev

– Du har väldigt mycket åsikter om allting, säger jag en dag till den strävhårige sambon taxen Douglas.

Han står och muttrar i hallen ity något hasar utanför dörren. Det ogillar han. Han skäller inte utan det är just ett muttrande. Ungefär som äldre män som ska ha sista ordet.

Douglas ogillar även mönsterstickning. Slätstickning går däremot utmärkt. Ni tror att jag skämtar? Icke. Mönsterstickning kräver koncentration. Man räknar maskor, byter ide­ligen färg och vill absolut inte bli avbruten av en tax som vill böka ner sig i ens knä och kräver kli bakom örat. Så man säger nej, gå ner nu. Han ligger kvar. För honom är uppmaningen endast en rekommendation. Jag pekar på mattan och säger mycket bestämt med versaler: GÅ NU NER! Han lägger huvudet över stickningen. Jag föser med viss möda bort 13 kilo tax. Han blänger ömsom på mig, ömsom på stickningen. Det är en anti-mönstersticknings-blick.

Nej, då föredrar han dans. Ju spralligare desto bättre, det gör honom oerhört upprymd, även om mattes plötsliga moves kan förbrylla honom. Klassisk musik får godkänt liksom jazz men utan saxofonsolon.

– Är du en kulturtax? undrar jag. Kan även konst vara något? Jag kan visa dig David Hockneys taxmålningar.

Han ser på mig som om jag inte var riktigt klok.

Liksom många män föredrar han uteliv. Men då inte i först hand restaurangbesök – det har han testat och var väl okej. Nej, uteliv i meningen skog och mark ska det vara. Lyckan att flänga fram i ett joggingspår eller Duplantis-segla över en vält timmerstock. Kort sagt ligga i täten, spänna musklerna. Visa omgivningen vilket prakt­exemplar han är.

– I den meningen är du lik de tvåbenta av manligt kön, säger jag på samma gång vist och fördomsfullt när vi är på väg ut en kväll.

Vi går vår kvällsrunda. Det tycks vara en afton för resanden. Vi möter det ena ekipaget med slamrade rullväskor efter det andra. Det har den strävhårige naturligtvis åsikter om. Men han håller inne med dem. Ger dem bara en anti-rullväskor-blick.

Läs mer:

Ståhlis förra kåseri: Testa att blunda om du kollar på Wimbledonfinalen

Ståhlis-klassikern: Svanesång för en sothöna

Alla DN:s kåserier finns samlade här.